Uppståndelsedagen, på vilken Jesus uppstod från döden, är en minnesdag för komma ihåg Guds stora makt. I det gamla testamentets tid kallades den här dagen Förstlingsfrukten. Det är Guds heliga högtid som firas på dagen efter Sabbaten som följer på Det osyrade brödets högtid (3 Mos 23:9-14). Guds Församling, som troget följer varje lära i Bibeln, firar Uppståndelsedagen på datumet som anges i Bibeln. På den här dagen bryter Guds Församling bröd som Gud lovar kommer att öppna våra andliga ögon. Låt oss få insikt om Uppståndelsedagen, så som det står om den i Bibeln, så att vi kan fira högtiden och hålla den helig.
Högtidens ursprung
När den egyptiska armén förföljde de skärrade israeliterna, tillät Gud dem att korsa Röda havet under Hans beskydd, trots att var så skräckslagna. När Gud återställde det delade Röda havet till sin ursprungliga plats, dränktes den egyptiska armén som hade förföljt dem. Gud befallde israeliterna att år efter år minnas dagen då de kom upp på andra sidan Röda havet, så att de aldrig skulle glömma Guds stora makt som uppenbarades på den dagen. Det här är ursprunget till Förstlingsfrukten (2 Moseboken 14:26-31).
Profetia och uppfyllelse
Som Gud befallde skulle prästerna lyfta upp en kärve av den första skörden inför Herren på dagen efter Sabbaten – den första dagen i veckan – så att Gud skulle acceptera deras offergåva.
3 Moseboken 23:10-12 ”Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag skall ge er och bärgar grödan, skall ni bära den första kärven av er skörd till prästen, som skall lyfta upp den inför Herren för att ni skall behaga honom. Dagen efter sabbaten skall prästen lyfta upp kärven. Samma dag som kärven lyfts upp skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren.”
Här står den första skörden – förstlingen – för Kristus, som uppstod från döden som förstlingen av de som hade avlidit.
1 Korinthierbrevet 15:20 Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste [förstlingen, SFB] av de avlidna.
Offergåvan som skulle ges på Förstlingsfrukten, en kärve av den första skörden, skulle bäras fram till Gud på den första dagen efter Sabbaten – det vill säga på en söndag. Förstlingen står för Kristus. Så det är logiskt att Uppståndelsedagen, dagen då Jesus uppstod från döden, skulle bli en söndag, dagen efter Sabbaten.
Markusevangeliet 16:2-6 Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?” Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd.
Förstlingsfrukten är en skugga av Uppståndelsedagen. Eftersom Förstlingsfrukten firades på dagen efter Sabbaten, en söndag, så ska Uppståndelsedagen firas på en söndag, enligt profetians uppfyllelse. Därför firas Förstlingsfrukten, Uppståndelsedagen, på en söndag varje år. Genom att uppstå från döden som förstlingen av de avlidna, blev Jesus Förstlingsfruktens sanna offergåva, som uppfyller en av de sju högtiderna i tre tider.
Matteusevangeliet 27:52-53 … och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många.
På den tiden blev de heliga som hade räddats genom evangeliet den mogna grödan av veteskörden. Idag har vi blivit den mogna grödan i den sista höstskörden (2 Mos 23:16).
Ceremoni
Ordet ”förstlingsfrukt” avslöjar dess betydelse. På dagen efter Sabbaten, bar israeliterna fram en kärve av den första skörden till prästen, och prästen lyfte upp kärven inför Gud så att den kunde bli accepterad för folkets skull (3 Moseboken 23:9-11). På samma dag i det nya testamentets tid gav Jesus bröd till två lärjungar som färdades till en by som hette Emmaus. Efter att lärjungarna bröt brödet, som Jesus hade gett dem, öppnades deras andliga ögon och de kände igen Honom (Luk 24:13-35).
